Digoxin

Digoxin kräver låg, individuellt anpassad dos och kontroll av njurfunktion, elektrolyter och interaktioner.1

Praktiskt stöd för vuxna. Digoxin bromsar AV-överledningen och används främst för frekvenskontroll vid förmaksflimmer.

Dosering

  • Stabil patient: börja direkt med underhållsdos, utan laddning. ESC HF 2026 anger 0,0625 mg/dygn (62,5 mikrogram) som startdos. Vanligt underhållsintervall enligt ESC AF 2024 är 0,0625–0,25 mg/dygn. Titrera efter effekt och S-digoxin; 0,25 mg är ingen obligatorisk måldos.23
  • Individuell dosanpassning: vid lågt dosbehov kan 0,13 mg varannan dag övervägas med kontroll av effekt och S-digoxin. Anpassa dos och intervall efter njurfunktion, skörhet och muskelmassa. Grav njursvikt/dialys kräver särskilt försiktig specialistbedömning. Vid obesitas: dosera inte enbart efter kroppsvikt.41
  • Preparat: svenska tabletter finns som 0,13 och 0,25 mg. 0,13 mg = 130 mikrogram; det är inte exakt 0,125 mg. Ordinationen ska ange faktisk styrka och dosintervall. Förutsätt inte att tabletten kan delas i lika doser.

Intravenös laddning – endast under övervakning

Före laddning: aktuellt kaliumsvar ska vara besvarat och bedömt; kontrollera även njurfunktion och övriga elektrolyter. Korrigera rubbningar. Ge under kontinuerlig EKG-/rytmövervakning.56

För en tidigare obehandlad vuxen omkring 70 kg med god njurfunktion: 0,5 mg i.v. (= 2 ml av 0,25 mg/ml) under minst 5 minuter. Vid kvarstående behov kan 0,25 mg ges tidigast efter 3 timmar, under minst 2,5 minuter. Högst 0,1 mg/min. Cirka 1 mg totalt är ett riktvärde; överskrid inte 1,5 mg som laddningsdos. Reducera och individualisera vid skörhet/njursvikt; räkna in redan givna doser. Full i.v. effekt dröjer 2–4 timmar. Övergå därefter till individuell underhållsdos.7

Före varje deldos: omvärdera puls, EKG och symtom. Ge ingen ytterligare laddningsdos efter tillräcklig effekt. Avbryt och omvärdera vid bradykardi, nytt AV-block eller ventrikulär arytmi.6

Vid akut hemodynamisk instabilitet orsakad av flimret: akut elkonvertering (ESC AF 2024: I C); invänta inte digoxineffekt. I.v. digoxin kan övervägas för akut frekvenskontroll vid instabil HFrEF med flimmer (ESC HF 2026: IIb C).32

Indikationer och behandlingsmål

  • Förmaksflimmer generellt: digoxin ingår bland rekommenderade läkemedel för frekvenskontroll (ESC AF 2024: I B). Vid otillräcklig effekt av monoterapi bör kombination övervägas om bradykardi kan undvikas (ESC AF 2024: IIa C). För samtidig HFrEF, se de mer specifika råden nedan.3
  • Stabil HFrEF med förmaksflimmer: betablockerare är förstahandsval (ESC HF 2026: I C). Digoxin bör övervägas om frekvensen förblir hög trots betablockerare eller om dessa är kontraindicerade/inte tolereras (ESC HF 2026: IIa C). HFrEF definieras i ESC 2026 som LVEF <50 %.2
  • Symtomatisk HFrEF, LVEF ≤40 %, trots optimal basbehandling: hjärtglykosid (digoxin eller digitoxin) bör övervägas för att minska sviktinläggningar (ESC HF 2026: IIa B1). Rekommendationen är inte begränsad till sinusrytm; den innebär ingen visad överlevnadsvinst för digoxin.2
  • Målfrekvens: initialt ofta <110/min i vila (ESC AF 2024: IIa B); individualisera vid kvarstående symtom eller misstänkt takykardiutlöst kardiomyopati. Digoxin kan vara otillräckligt vid ansträngning/hög sympatikustonus och konverterar inte flimret eller ersätter antikoagulation.3

Evidens: DECISION (2026) visade ingen signifikant minskning av det primära kombinerade utfallet försämrad hjärtsvikt/kardiovaskulär död. ESC HF 2026: IIa B1 avser hjärtglykosider sammantaget; DIGIT-HF studerade digitoxin.82

ESC-gradering: I = rekommenderas; IIa = bör övervägas; IIb = kan övervägas. Bokstaven anger evidensnivå. B1 är 2026 års kategori för stöd från randomiserade studier med viss statistisk evidens; den återges som B1, inte som äldre B.

Kontraindikationer och försiktighet

  • Ge inte vid uttalad bradykardi, sinusarrest, höggradigt AV-block II–III eller överkänslighet. Misstänkt digoxinintoxikation innebär behandlingsstopp. Ge inte vid förmaksflimmer med preexcitation (WPW).13
  • Ökad toxicitetsrisk: njursvikt, dehydrering, hög ålder, låg muskelmassa, hypokalemi, hypomagnesemi, hyperkalcemi, hypoxi och hypotyreos. Korrigera elektrolytrubbningar. Särskild försiktighet vid pågående ischemi, myokardit och obstruktiv hypertrofisk kardiomyopati. Hjärtamyloidos: digoxin avråds i regel på grund av toxicitetsrisk.12

Kontroller och S-digoxin

  • Före start: puls, EKG, kreatinin/njurfunktion, K, Mg, Ca och tyreoideafunktion; gå igenom alla läkemedel.
  • Efter insättning/dosändring: följ puls, symtom, njurfunktion och elektrolyter. Planera koncentrationskontroll efter cirka 7–10 dygn vid normal njurfunktion; jämvikt tar längre tid vid njursvikt. Vid misstänkt toxicitet tas prover direkt.
  • Provtagning: helst före nästa dos och alltid minst 6 timmar efter senaste dos för terapikontroll. Ange dos, senaste dostid och provtid. Ett tidigt prov kan vara missvisande högt.
  • Koncentration: eftersträva låg nivå, vanligen <1,4 nmol/L. Vid hjärtsvikt anger SÄS 0,7–1,3 nmol/L som dalvärde, helst i nedre delen. Dosera efter klinisk effekt och tolerans; ett laboratorieintervall är ingen garanti mot toxicitet.91
  • Stabil behandling: njurfunktion och elektrolyter minst årligen, oftare hos äldre/njursjuka. S-digoxin vid symtom, ändrad dos, njurfunktionsförsämring eller interaktion; täta rutinmässiga nivåer behövs inte hos en stabil lågriskpatient.10
  • Oväntat provsvar: spironolakton kan störa analysen; enzalutamid/apalutamid kan ge falskt högt S-digoxin med CMIA. Diskutera med laboratoriet och bekräfta tveksamma resultat med alternativ analys.1

Viktiga interaktioner

  • Amiodaron: digoxindosen behöver ofta halveras; interaktionen kan kvarstå månader efter utsättning. Dronedaron: halvera digoxindosen. Följ S-digoxin, puls och EKG noga.
  • Verapamil, klaritromycin, spironolakton och tikagrelor: kan höja digoxinexponeringen; kontrollera nivå och anpassa dosen.
  • Betablockerare/verapamil/diltiazem: ökad risk för bradykardi och AV-block. Loop- och tiaziddiuretika ökar toxicitetsrisken vid K-/Mg-förlust. Kontrollera interaktioner vid varje läkemedelsändring.111
  • Johannesört: undvik kombinationen. Kontrollera S-digoxin före utsättning av johannesört och planera uppföljning; digoxinnivån kan stiga efteråt.1

Biverkningar och praktiskt management

Illamående, aptitlöshet, kräkningar, nytillkommen förvirring eller syn-/färgseendestörning kan vara intoxikation. Kardiella tecken är bradykardi, AV-block och ventrikulära arytmier; äldre kan ha diffusa symtom.

  1. Misstänkt intoxikation: pausa digoxin. Ta EKG, S-digoxin, kreatinin, K, Mg och Ca; bedöm dehydrering, njursvikt och interaktioner. Ett ”normalt” S-digoxin utesluter inte toxicitet.
  2. Synkope, cirkulationspåverkan eller allvarlig arytmi: akut sjukhusvård och telemetri. Kontakta Giftinformationscentralen omgående för ställningstagande till digoxinspecifika antikroppar (Fab). Invänta inte provsvar vid livshotande tillstånd. Vid akut överdos är hyperkalemi ett allvarligt tecken; vid kronisk ansamling måste även njursvikt vägas in.
  3. Korrigera K-/Mg-brist och följ elektrolyterna. Efter Fab är vanlig S-digoxinanalys inte tillförlitlig. Dialys avlägsnar digoxin dåligt.124

Otillräcklig frekvenskontroll utan toxicitet: kontrollera följsamhet, utlösande sjukdom och puls även vid aktivitet; överväg kombination eller annan strategi i stället för att driva upp S-digoxin. Ompröva indikationen regelbundet. Patienten ska söka vid nytillkommet illamående, förvirring, synstörning, svimning eller uttalat långsam puls.

Litteratur

Last Updated on September 8, 2026 by Christian Dworeck

Christian Dworeck
Latest posts by Christian Dworeck (see all)
  1. Evolan Pharma AB. Digoxin Evolan, tabletter 0,13/0,25 mg. Produktresumé, reviderad 2026-07-23, avsnitt 4.2–4.5. Fass. [↩] [↩] [↩] [↩] [↩] [↩] [↩] [↩]
  2. Køber L, Adamo M et al. 2026 ESC Guidelines for the management of heart failure. Eur Heart J. 2026. Avsnitt 6.1.5.4 och 9.1.1.4, tabell 11 samt rekommendationstabeller 5 och 15. doi:10.1093/eurheartj/ehag100. [↩] [↩] [↩] [↩] [↩] [↩]
  3. Van Gelder IC et al. 2024 ESC Guidelines for the management of atrial fibrillation. Eur Heart J. 2024;45:3314–3414. Avsnitt 7.1, rekommendationstabell 14 och tabell 12. doi:10.1093/eurheartj/ehae176. [↩] [↩] [↩] [↩] [↩]
  4. Braunwald’s Heart Disease, 12:e upplagan. Interface Between Renal Disease and Cardiovascular Illness, kapitel 101, läkemedelstabell (bifogat kapitel, PDF-sida 17). [↩] [↩]
  5. Skaraborgs Sjukhus. Digoxinbehandling (akut digitalisering) – kardiologi. Version 7.0, giltig 2026-01-14–2028-01-14, s. 1–3. VGR-rutin. [↩]
  6. Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Mölndal. Digoxin, intravenös tillförsel. Version 7.0, giltig 2025-10-23–2027-10-16, s. 1–2. Dokument-ID SU9777-819499373-4 (bifogad rutin). [↩] [↩]
  7. Evolan Pharma AB. Digoxin Evolan 0,25 mg/ml injektionsvätska. Produktresumé, reviderad 2026-07-23, avsnitt 4.2 och 5.2. Fass. [↩]
  8. van Veldhuisen DJ et al. Low-dose digoxin in patients with heart failure with reduced or mildly reduced ejection fraction: a randomized controlled trial. Nat Med. 2026;32:2647–2653. doi:10.1038/s41591-026-04406-6. [↩]
  9. Södra Älvsborgs Sjukhus, Laboratoriemedicin. Digoxin, S-. Uppdaterad 2022-09-27; hämtad 2026-09-08. Provtagningsanvisning. [↩]
  10. NHS Specialist Pharmacy Service. Digoxin monitoring. Uppdaterad 2023-12-27. SPS. [↩]
  11. Drugs for the Heart. Antiarrhythmic Drugs and Strategies, kapitel 8, avsnitt om amiodaroninteraktioner och frekvenskontroll (bifogat kapitel, 2017, PDF-sidor 23–24 och 38). [↩]
  12. Giftinformationscentralen. Digitalis. Hämtad 2026-09-08. Behandlingsanvisning. [↩]